Jobs svar på Sofars första tal

Kapitel 12

¹ Då tog Job till orda och sade:

² Visst är ni det rätta folket,och med er kommer visheten
att dö ut!
³ Men jag har förstånd
så gott som ni,inte står jag tillbaka för er,ty vem känner inte till detta?

⁴ Jag har blivit till åtlöje för min vän,jag som ropade till Gud
och fick svar.Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
⁵ I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
⁶ Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand.

⁷ Men fråga boskapen,
den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de skall ge dig svar,
⁸ tala till jorden,
den skall undervisa dig,fiskarna i havet
skall ge dig besked.
⁹ Vem av dessa känner inte till
att det är Herrens handsom har gjort det?
¹⁰ I hans hand är allt levandes själoch alla mänskliga varelsers anda.
¹¹ Skall inte örat pröva orden,liksom munnen prövar
matens smak?
¹² Vishet hör de gamla till,förstånd dem som har levat länge.

¹³ Hos Gud finns vishet och makt,hos honom finns råd
och förstånd.
¹⁴ Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,han låser in och ingen kan öppna.
¹⁵ Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
¹⁶ Hos honom är kraft och klokhet,den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
¹⁷ Rådsherrar för han bort barfota,och domare gör han till dårar.
¹⁸ Han lossar kungars bojoroch binder rep om deras höfter.
¹⁹ Präster för han barfota bort,och störtar mäktiga män.
²⁰ Han fråntar de trogna
förmågan att talaoch tar bort de äldstes insikt.
²¹ Han utgjuter förakt över furstaroch lossar bältet på de starka.
²² Han avslöjar mörkrets djupheteroch för dödsskuggan ut i ljuset.
²³ Han låter folkslag växa
och förgör dem,han utvidgar deras gränser
och för dem bort.
²⁴ De ledande på jorden
berövar han förståndet,han låter dem irra
i väglösa ödemarker.
²⁵ De famlar i mörker utan ljus,han får dem att ragla
som druckna.