Elihus tal (Kap 32-37)

Kapitel 32

¹ De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.
² Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud.³ Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
⁴ Elihu hade dröjt att tala till Job eftersom de andra var äldre än han.⁵ Men då Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd.
⁶ Så Elihu, Barakels son, från Bus tog till orda. Han sade:

Jag är ung, och ni är gamla.Därför var jag rädd
och vågade intelägga fram min mening för er.
⁷ Jag tänkte: "Må åldern talaoch de många åren
förkunna visdom."
⁸ Men det beror på anden
i människan,den Allsmäktiges livsfläkt
ger henne förstånd.
⁹ Det är inte åldern som ger vishet,inte bara gamla förstår
vad som är rätt.

¹⁰ Därför säger jag: Lyssna på mig!Också jag vill lägga fram
min mening.
¹¹ Se, jag väntade på era ord,jag lyssnade efter förståndigt tal från er,när ni sökte finna de rätta orden.
¹² Jag lyssnade uppmärksamt på er,men se,
ingen kunde motbevisa Job,ingen kunde ge honom svar på tal.
¹³ Svara nu inte:
"Vi möttes av vishet.Gud, inte en människa,
skall slå ner honom."
¹⁴ Hans ord var inte riktade
mot mig,och jag skall inte bemöta honom med era argument.

¹⁵ De är bestörta och svarar ej mer,de har förlorat talförmågan.
¹⁶ Skulle jag vänta
då de ingenting kan säga,då de står där utan något svar?
¹⁷ Också jag vill ta till orda,också jag vill säga min mening.
¹⁸ Ty jag är uppfylld av ord,anden inom mig tvingar mig.
¹⁹ Se, mitt inre är som instängt vin,likt en ny vinlägel
är det nära att brista.
²⁰ Därför måste jag tala
och få lättnad,jag måste öppna mina läppar
och svara.
²¹ Jag skall inte vara partisk
mot någonoch jag vill inte smickra
någon människa.
²² Smicker vill jag ej veta av,annars kunde min skapare
strax rycka bort mig.