Sions elände och smälek

Kapitel 4

¹ Hur har inte guldet
mist sin glans,
det ädlaste guld förvandlats!Heliga ädelstenar
ligger utkastadei varje gathörn.² Sions ädlaste söner,som liknade fint guld,hur räknas de inte nu som lerkärl,verk av krukmakarhänder.³ Till och med schakalerna
räcker spenarna åt sina ungarför att ge dem di,men dottern mitt folk
har blivit grym,som strutsen i öknen.⁴ Dibarnets tunga fastnarav törst i gommen.Små barn ber om bröd,men ingen ger dem något.⁵ De som förr åt läckerhetertynar bort på gatorna.De som växte upp i purpurmåste ligga i dyn.⁶ Missgärningen hos dottern
mitt folkär större än Sodoms synd.Det omstörtades på ett ögonblick,utan att människohänder
rörde vid det.⁷ Hennes furstar
var mer glänsande än snö,de var vitare än mjölk,deras hy var rödare än korall,deras utseende var likt safirens.⁸ Nu har deras ansikten
blivit mörkare än sot,man känner inte igen dem
på gatorna.Deras hud sitter fastklibbad
vid benen,den har blivit torr som trä.⁹ Lyckligare var de
som dödades med svärdän de som nu dör av hunger,de som tynar bort under plågaav brist på markens frukter.¹⁰ Med egna händer har
ömsinta mödrar kokat sina barnför att ha dem till födavid dottern mitt folks undergång.¹¹ Herren har givit fritt utlopp
åt sin förbittring,han har utgjutit
sin brinnande vrede.I Sion har han tänt en eldsom förtärt dess grundvalar.¹² Ingen kung på jorden
skulle ha trott det,ingen som bor i världen,att någon ovän eller fiendeskulle komma ingenom Jerusalems portar.¹³ Det har skett
för hennes profeters synderoch hennes prästers missgärningar,därför att de där inneutgöt rättfärdigas blod.¹⁴ Som blinda
irrar de omkring på gatorna,fläckade av blod,så att ingen vågar komma näraderas kläder.¹⁵ "Ur vägen! Oren!"
ropar man till dem."Ur vägen! Ur vägen!
Rör dem inte!"De flyr, ja, de irrar omkring.Bland hednafolken säger man:"Här kan de inte längre bo."¹⁶ Herren själv har skingrat dem,han vill inte mer ta sig an dem.Mot prästerna visas ingen aktning,mot de äldre inget förbarmande.¹⁷ Våra ögon sviker ossnär vi förgäves söker hjälp.Vi har spanat och spanatefter ett folk som ändå inte
kan rädda oss.¹⁸ Man lurar på våra steg,så att vi inte vågar gå
på våra gator.Vårt slut är nära, våra dagar är ute,
ja, vårt slut har kommit.¹⁹ Våra förföljare var snabbareän himlens örnar.På bergen jagade de oss,i öknen låg de på lur för oss.²⁰ Vår livsande, Herrens smorde,blev fångad i deras fallgropar.Om honom sade vi:"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."²¹ Fröjda dig och var glad,
du dotter Edom,du som bor i landet Us.Också till dig
skall bägaren komma,du skall bli drucken
och ligga naken.²² Straffet för din missgärning
har nått sitt slut, du dotter Sion.Han skall inte mer föra dig bort
i fångenskap.Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,han skall avslöja dina synder.