Folkets bön i djupaste förnedring

Kapitel 5

¹ Kom ihåg, Herre,
vad som skett med oss,
skåda ner och se hur vi föraktas.
² Vår arvedel har blivit
främlingars egendom,våra hus är i främmande hand.
³ Vi har blivit föräldralösa,
vi har ingen far,våra mödrar är som änkor.
⁴ Mot betalning
får vi dricka vårt eget vatten,för pengar får vi vår egen ved.
⁵ Våra förföljare är oss i hälarna.Hur trötta vi än är,
unnar de oss ingen vila.

⁶ Vi har räckt ut vår hand
till Egypten
och till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
⁷ Våra fäder har syndat,
de finns inte mer.Vi måste bära deras missgärningar.
⁸ Slavar härskar över oss,ingen finns som befriar oss
ur deras hand.
⁹ Med fara för vårt liv
hämtar vi vårt bröd,bärgar det undan öknens svärd.
¹⁰ Vår hud är glödande som en ugn,febersjuk av hunger.

¹¹ De våldtog kvinnor i Sion,jungfrur i Juda städer.
¹² Furstarna blev hängda av dem,de äldre hedrade man inte.
¹³ Unga män måste bära
på kvarnstenar,pojkar dignade under bördor
av ved.
¹⁴ De gamla sitter inte längre
i porten,de unga har upphört
med sin musik.
¹⁵ Glädjen är borta från vårt hjärta,vår dans är förvandlad till sorg.
¹⁶ Kronan har fallit från vårt huvud.Ve oss, att vi syndade så!
¹⁷ Därför har också vårt hjärta blivit sjuktoch därför är våra ögon förmörkade.
¹⁸ Sions berg ligger ödeoch rävar strövar omkring på det.

¹⁹ Du, Herre, förblir för evigt,din tron från släkte till släkte.
²⁰ Varför skulle du glömma oss
för alltid,överge oss till evig tid?
²¹ Tag oss till dig på nytt, Herre,så att vi kan vända åter.Förnya våra dagar
så att de blir som förr,
²² om du inte helt har förkastat oss.Du har varit mycket vred på oss.