Jesus förkastas i sin hemstad

Kapitel 6

¹ Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.² När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer?³ Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.⁴ Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."⁵ Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem.⁶ Och han förundrade sig över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade.⁷ Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.⁸ Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet.⁹ Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.*¹⁰ Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.¹¹ Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig,¹³ och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

¹⁴ Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes* fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom.¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna.¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
¹⁷ Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med,¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet* för dig att ha din brors hustru."¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,²⁰ eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det."²³ Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."²⁵ Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."²⁶ Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne.²⁷ Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset.²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma.²⁹ Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen män

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.³¹ Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.³² Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.³³ Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.³⁴ När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
³⁵ Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent.³⁶ Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?"³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."³⁹ Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.⁴⁰ De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.⁴² Och alla åt och blev mätta.⁴³ Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

⁴⁵ Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket.⁴⁶ Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be.⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land.⁴⁸ Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem,⁴⁹ men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek.⁵⁰ Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."⁵¹ Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad,⁵² ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.

Sjuka bärs till Jesus

⁵³ De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.⁵⁴ Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus.⁵⁵ Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var.⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.