Johannes Döparens död

Kapitel 14

¹ Vid den tiden fick landsfursten Herodes* höra ryktet om Jesus,² och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."
³ Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.⁴ Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet* för dig att ha henne."⁵ Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet.⁶ Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust⁷ och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde.⁸ Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!"⁹ Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det.¹⁰ Och han lät halshugga Johannes i fängelset.¹¹ Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma.¹² Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.

Jesus mättar fem tusen män

¹³ När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.¹⁴ När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.¹⁵ På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."¹⁶ Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."¹⁷ De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."¹⁸ Han sade: "Hämta hit dem till mig."¹⁹ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud,* bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.²⁰ Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.²¹ De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

²² Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.²³ Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.²⁴ Båten befann sig redan många stadier* från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot.²⁵ Vid fjärde nattväkten* kom Jesus till dem, gående på sjön.²⁶ När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de.²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
²⁸ Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."²⁹ Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.³⁰ Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"³² De steg i båten och vinden lade sig.³³ Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."

Sjuka förs till Jesus

³⁴ När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret.³⁵ Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka³⁶ och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.