Kapitel 17

¹ Sex dagar därefter* tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem.² Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.³ Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.⁴ Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."⁵ Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"*⁶ När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan.⁷ Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!"⁸ Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda."¹⁰ Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"*¹¹ Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt.¹² Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem."¹³ Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.

Jesus botar en månadssjuk pojke

¹⁴ När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom¹⁵ och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet.¹⁶ Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."¹⁷ Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"¹⁸ Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
¹⁹ Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?"²⁰ Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."*

Jesus talar än en gång om sitt lidande

²² När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer,²³ och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.

Tempelskatten

²⁴ De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"*²⁵ "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?"²⁶ Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria.²⁷ Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt.* Ta det och ge åt dem för min och din räkning."