Nineves fall

Kapitel 2

¹ En folkförskingrare drar upp
mot dig.
Bevaka dina fästen!Spana utåt vägen, rusta dig,samla all din kraft.
² Herren skall återställa
Jakobs storhetliksom Israels storhet,ty plundrare har plundrat democh fördärvat deras vinstockar.
³ Hans hjältars sköldar
har färgats röda,krigsmännen går klädda
i scharlakan.Vagnarna gnistrar av stålglans,den dag han gör sig redo,och man svingar sina spjut
av cypress.
⁴ På gatorna stormar vagnarna fram,de kör om varandra på torgen.De ser ut som bloss,som blixtar far de i väg.
⁵ Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.De stapplar där de rusar fram.De skyndar mot stadens muraroch skyddstaken görs redo.
⁶ Flodernas portar öppnas,och palatset faller ihop.

⁷ Det är bestämt:
Hon skall kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor skall sucka
som duvoroch slå sig för bröstet.
⁸ Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,men nu flyr vattnet bort."Stanna! Stanna!"Men ingen vänder sig om.
⁹ Röva silver, röva guld!Här finns skatter utan slut,överflöd av dyrbarheter.
¹⁰ Tom, tömd, förödd!Modlösa hjärtan,
vacklande knän!Darrande höfter överallt!Alla ansikten är blossande röda.

¹¹ Var är nu lejonens kula,den plats där de unga lejonen
åt sitt byte,där lejonet och lejoninnanoch lejonungen strövade omkring,utan att någon skrämde dem?
¹² Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,dödade åt sina lejoninnoroch fyllde sina hålor med byte,sina kulor med sönderrivna djur.

¹³ Se, jag är emot dig,säger Herren Sebaot.Jag skall låta dina vagnar
gå upp i rök,och dina unga lejon
skall förtäras av svärd.Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden,och röster av dina sändebud
skall inte mer höras.