FEMTE BOKEN

Psalm 107

De återlöstas tacksamhet

¹ Tacka Herren, ty han är god,ty hans nåd varar i evighet.
² Så säger Herrens återlösta,de som han har återlöst
från fiendens hand,
³ de som han har församlat
från länderna,från öster och väster,från norr och söder.*
⁴ De irrade omkring i öknen
på öde stigar,de fann ingen plats
där de kunde bo.
⁵ De var hungriga och törstiga,deras liv tynade bort.
⁶ Men de ropade till Herren
i sin nödoch han räddade dem
ur deras trångmål.
⁷ Han ledde dem
på den rätta vägen,så att de kom till en stad
där de kunde bo.
⁸ Må de tacka Herren
för hans nåd,för hans underbara gärningar
mot människors barn,
⁹ ty han stillade själens törstoch mättade själens hunger
med sitt goda.

¹⁰ De satt i mörker och dödsskugga,fångna i elände och järnbojor,
¹¹ ty de hade varit upproriska
mot Guds ordoch föraktat den Högstes råd.
¹² Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,de kom på fall
och hade ingen hjälpare.
¹³ Men de ropade till Herren
i sin nödoch han frälste dem
ur deras trångmål.
¹⁴ Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga,han slet sönder deras bojor.
¹⁵ Må de tacka Herren
för hans nåd,för hans underbara gärningar
mot människors barn,
¹⁶ ty han krossade kopparportaroch bröt sönder järnbommar.

¹⁷ De var dåraktiga
och blev plågade
för sin upproriskhet och synd.
¹⁸ De kände avsky för all matoch var nära dödens portar.
¹⁹ Men de ropade till Herren
i sin nöd,och han frälste dem
ur deras trångmål.
²⁰ Han sände sitt ord
och botade democh räddade dem från undergång.
²¹ Må de tacka Herren
för hans nåd,för hans underbara gärningar
mot människors barn.
²² Må de offra lovets offeroch förkunna hans verk
med jubel.

²³ De som for ut på havet
med skepp
och drev handel på stora vatten,
²⁴ de såg Herrens gärningaroch hans under i havets djup.
²⁵ Han talade,
och en stormvind uppstodså att havets vågor gick höga.
²⁶ De for upp mot himlenoch ner i djupen,så att de miste modet i sin olycka.
²⁷ De raglade och stapplade
som druckna,det var förbi med all deras vishet.
²⁸ Men de ropade till Herren
i sin nödoch han förde dem ut
ur deras trångmål.
²⁹ Han stillade stormenoch böljorna omkring dem tystnade.
³⁰ De gladdes över
att det blev stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville.
³¹ Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
³² må de upphöja honom
i folkets församlingoch prisa honom
där de äldste sitter.

³³ Han gjorde strömmar till öken,källsprång till torr mark
³⁴ och bördigt land till salthedför dess invånares ondskas skull.
³⁵ Han gjorde öknen
till en vattenrik sjöoch torrt land till källsprång.
³⁶ Han lät de hungriga
slå sig ner däroch bygga en stad där de kunde bo.
³⁷ De besådde åkraroch planterade vingårdarsom gav riklig skörd.
³⁸ Han välsignade dem,och de blev mycket talrika.Han lät ej deras boskap minska
i antal.
³⁹ När de blev färreoch tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer,
⁴⁰ utgöt han förakt över furstarnaoch lät dem irra omkringi en ödemark utan vägar.
⁴¹ Han upphöjde den fattige
ur eländetoch förökade deras familjer
som hjordar.
⁴² De rättrådiga ser det
och gläder sig,och all ondska måste tiga.
⁴³ Den som är vis
må lägga märke till dettaoch tänka på Herrens nådegärningar.