Psalm 109

Bön mot obarmhärtiga motståndare

¹ För sångmästaren, en psalm av David.

Min lovsångs Gud, tig inte,
² ty sin ogudaktiga mun,
sin falska mun,har de öppnat mot mig,de har talat mot mig
med lögnaktig tunga.
³ Med hatfulla ord
har de omringat mig,utan orsak
har de börjat strid mot mig.
⁴ Som svar på min kärlek
anklagar de mig,men jag ber för dem.
⁵ De lönar gott med ontoch min kärlek med hat.

⁶ Sätt en ogudaktig man
över honom,
låt en åklagare*
stå på hans högra sida.
⁷ När han ställs inför rätta
må han dömas skyldig,och hans bön bli till synd.
⁸ Må hans dagar bli fåoch en annan överta hans ämbete.
⁹ Må hans barn bli faderlösaoch hans hustru änka.
¹⁰ Må hans barn alltid irra omkring och tiggaoch söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
¹¹ Må ockraren få allt han äger
i sin snaraoch främlingar plundra
hans egendom.
¹² Må ingen visa honom barmhärtighetoch ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
¹³ Må hans efterkommande
bli utrotadeoch hans namn utplånat
i nästa släktled.
¹⁴ Må hans fäders missgärning
bli ihågkommen inför Herrenoch må hans mors synd
ej bli utplånad.
¹⁵ Må de alltid finnas inför Herren,må minnet av dem utrotas
från jorden.
¹⁶ Ty han tänkte inte på
att vara barmhärtigutan förföljde den
som var betryckt och fattigoch den som hade
ett bedrövat hjärta,för att döda dem.
¹⁷ Han älskade förbannelse,och den kom över honom.Han ville inte ha välsignelse,och den blev fjärran ifrån honom.
¹⁸ Han tog på sig förbannelse
som en klädnad,och den trängde in i hans inre som vatten,och som olja in i hans ben.
¹⁹ Må den vara för honom
som en mantel att svepa sig i,som ett bälte
att alltid spänna om sig.
²⁰ Må detta vara mina motståndares lön från Herren,deras som talar ont mot mig.

²¹ Men du, Herre Herre, hjälp migför ditt namns skull!Rädda mig, ty din nåd är god.
²² Jag är betryckt och fattig,mitt hjärta är genomborrat
i mitt bröst.
²³ Jag försvinner som skuggan
om kvällen,jag skakas bort som gräshoppor.
²⁴ Mina knän vacklar av fasta,min kropp förlorar sitt hull.
²⁵ Jag har blivit till åtlöje för dem,när de ser mig
skakar de på huvudet.
²⁶ Hjälp mig, Herre, min Gud!Fräls mig enligt din nåd,
²⁷ så att de förstår
att detta är din hand,att du, Herre, har gjort det.
²⁸ De förbannar, men du välsignar.Reser de sig upp,
kommer de på skam,men din tjänare gläder sig.
²⁹ Låt mina motståndare
bli klädda i vanäraoch svepta i skam som i en mantel.

³⁰ Jag vill storligen tacka Herren med min mun,mitt ibland många
vill jag prisa honom.
³¹ Ty han står på den fattiges
högra sidaför att frälsa honom
från dem som dömer honom.