Psalm 137

Vid Babels floder

¹ Vid Babels floderdär satt vi och grät,när vi tänkte på Sion.
² I pilträden som fanns därhängde vi upp våra harpor.
³ Ty de som höll oss fångna
bad oss sjunga.De som plågade oss
bad oss vara glada:"Sjung för oss en av Sions sånger!"
⁴ Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sångi främmande land?
⁵ Om jag glömmer dig, Jerusalem,må min högra hand
glömma att spela.*
⁶ Min tunga må fastna i gommenom jag inte tänker på dig,om jag inte låter Jerusalemvara min högsta glädje.

⁷ Herre, kom ihåg Edoms barn
på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv nerända till grunden!"
⁸ Du Babels dotter,
dömd till undergång,salig är den som får vedergälla digför allt vad du har gjort oss.
⁹ Salig är den som griper
dina späda barnoch krossar dem mot klippan.