Den kristne och samvetet

¹ När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. ² Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.

⁴ När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. ⁵ För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar" – ⁶ så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

⁷ Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. ⁸ Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget.

⁹ Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? ¹¹ Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. ¹² När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³ Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.