en lilja i dalen.
Brudgummen
så är min älskade bland flickor.
Bruden
så är min vän bland unga män.
Jag längtar att få sitta
i hans skugga,
hans frukt är ljuv i min mun.
kärleken är hans baner över mig.
styrk mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek!
under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
vid markens gaseller och hindar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram över höjderna.
eller en ung hjort.
Nu står han där bakom vår vägg,
han kikar in genom fönstret,
han ser in genom gallret.
han säger till mig:
Brudgummen
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
regntiden slut och förbi.
sångens tid* har kommit
och turturduvans röst
hörs i vårt land.
13
Fikonträdets frukter rodnar,*
vinstockarna blommar
och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
i klippväggens gömsle!
Låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är ljuv
och ditt ansikte skönt.
Brudgummen och bruden
15
Fånga rävarna* åt oss,
de små rävarna
som fördärvar vingårdarna,
våra vingårdar som står i blom.
Bruden
han som vallar sin hjord
bland liljor.
och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kassiadoftande* bergen.