Svenska Folkbibeln
Profetia om Babel
1 Profetia om Babel*, som Jesaja, Amos son, såg i en syn:
ropa högt till dem,
vinka med handen
att de ska dra in
genom de mäktigas portar.
och kallat mina krigare
till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken,
av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar
sin krigshär.
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
Den kommer som förödelse
från den Allsmäktige.
och alla människors hjärtan
tappar modet.
av plågor och smärtor,
av vånda som en födande kvinna.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar
som lågor av eld.
fruktansvärd med harm
och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
ger inte längre sitt ljus.
Solen går upp mörk
och månen ger inte sitt sken.*
världen för dess ondska,
de gudlösa för deras skuld.
Jag ska göra slut
på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
mer sällsynta än fint guld,
män mer sällsynta
än guld från Ofir.
och jorden att gunga och skaka
i sina grundvalar –
genom Herren Sebaots harm,
på hans brinnande vredes dag.
och får som ingen samlar
ska de alla vända hem och fly,
var och en till sitt folk och land.
ska bli genomborrad,
var och en som grips
ska falla för svärd.
inför deras ögon,
deras hus ska plundras
och deras kvinnor våldtas.
17
Se, jag ska egga upp mederna*
mot dem,
de som inte bryr sig om silver
och inte frågar efter guld.
de har inget förbarmande
med fostret i moderlivet,
deras ögon har inget medlidande
med barn.
kaldeernas vackra stolthet,
ska det gå som när Gud
ödelade Sodom och Gomorra.
från släkte till släkte
ska det ligga obebott.
Ingen arab ska där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger
med sin hjord.
dess hus ska fyllas av ugglor.
Där ska strutsar bo,
där ska getabockar
hoppa omkring.
och ökenhundar
i de praktfulla palatsen.
Dess tid kommer snart,
dess dagar ska inte fördröjas.