Profetia om Moab
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.*
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar*,
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken*.
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9
För Dimons* vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.