Johannes Döparens död

¹ Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus, ² och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom."

³ Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus. ⁴ Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne." ⁵ Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.

⁶ Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust ⁷ att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. ⁸ Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!"

⁹ Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. ¹⁰ Han lät halshugga Johannes i fängelset. ¹¹ Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.

¹² Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.

Jesus mättar fem tusen

¹³ När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. ¹⁴ När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.

¹⁵ På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." ¹⁶ Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." ¹⁷ De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." ¹⁸ Han sade: "Hämta dem hit till mig."

¹⁹ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. ²¹ De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

²² Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. ²³ När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.

När det blev kväll var han ensam där. ²⁴ Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. ²⁵ Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. ²⁶ När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. ²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda."

²⁸ Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." ²⁹ Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. ³⁰ Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" ³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" ³² De steg i båten och vinden lade sig. ³³ Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"

Sjuka förs till Jesus

³⁴ När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. ³⁵ Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka ³⁶ och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.