och regn vid skördetiden,
så passar inte heller ära
för en dåre.
och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse
förbi.
betslet för åsnan
och riset för dårars rygg!
då blir du själv som han.
annars anser han sig vara vis.
hugger av sig fötterna
och får dricka våld.
så även ordspråk i dårars mun.
är det att ge dåren ära.
är ordspråk i dårars mun.
är den som lejer en dåre
eller vem som än går förbi.*
upprepar dåren sin dårskap.*
som är vis i egna ögon,
då är det mer hopp om dåren
än om honom.
”Det är ett vilddjur på vägen,
ett lejon på gatorna!”
den late vänder sig i sin säng.
men orkar inte föra den
till munnen.
än sju som ger kloka svar.
17
Som att gripa en hund i öronen*
är det att komma förbi och
brandfacklor, pilar och död
och sedan säger:
”Jag skämtade bara.”
när baktalaren är borta
tystnar grälet.
och en grälsjuk man
underblåser strid.
de tränger ner i människans inre.
är kärleksglödande* läppar
med ondska i hjärtat.
i sitt inre bär han på svek.
tro honom inte,
för han har sjufaldig vidrighet
i sitt hjärta.
men hans ondska blir uppenbar
i församlingen.
faller själv däri,
den som vältrar upp en sten
får den över sig.
som den skadar,
en smickrande mun vållar fördärv.