i din ungdoms dagar,*
innan de onda dagarna kommer
och åren då du säger:
”De ger mig ingen glädje” –
och månen och stjärnorna
förmörkas
och molnen kommer åter
efter regnet,
och de starka männen* sviker,
då malerskorna* slutat mala
eftersom de blivit så få
och spejarna* har det mörkt
i sina gluggar,
mot gatan* stängs till
och ljudet från kvarnen försvagas,
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar
sänker rösten,
och farorna på vägen,
då mandelträdet* blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen* saknar kraft,
då människan går till
sin eviga boning
och gråtarna går omkring
på gatan,
och guldskålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och hjulet går sönder
vid brunnen,
till jorden det kom från
och anden vänder åter
till Gud som gav den.
säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket*. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk*. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.
som indrivna spikar
är deras samlade tänkespråk.
De är gåvor
från en och samma Herde.
låt varna dig!
Det är ingen ände
på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande
gör kroppen trött.
när allt blivit hört:
Frukta Gud
och håll hans bud,
det gäller alla människor*.
alla gärningar vid domen,
med allt som är fördolt,
både gott och ont.