Guds nådegärningar och Israels otro

¹⁷Men jorden öppnade sig

och slukade Datan,

den begravde Abirams grupp.

¹⁸ Eld slog upp i deras grupp,

lågorna brände de gudlösa.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en avgudabild,

²⁰de bytte bort sin härlighet

mot bilden av en tjur

som äter gräs.

²¹ De glömde Gud, sin Frälsare,

som gjort väldiga ting

i Egypten,

²²underbara verk i Hams land,

förunderliga gärningar

vid Röda havet.

²³Han hotade att förgöra dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att vända bort hans vrede

från att fördärva dem.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet,

de trodde inte hans ord.

²⁵ De klagade i sina tält

och lyssnade inte

till Herrens röst.

²⁶Då lyfte han sin hand mot dem

och svor att låta dem falla i öknen,

²⁷att låta deras barn

falla bland hednafolken

och spridas ut i länderna.

²⁸De band sig till Baal-Peor

och åt av offren till de döda,

²⁹ de väckte Guds vrede

med sina gärningar

och en hemsökelse bröt ut

bland dem.

³⁰Men Pinechas steg fram

och skipade rätt,

och hemsökelsen hejdades.

³¹Det räknades honom

till rättfärdighet

från släkte till släkte, för evig tid.

³²De väckte hans vrede

vid Meribas vatten

och Mose fick lida för deras skull,

³³för de trotsade hans ande

så att tanklösa ord

kom över hans läppar.

³⁴De förgjorde inte folken

som Herren befallt dem,

³⁵de beblandade sig

med hednafolken

och lärde sig deras gärningar.

³⁶De tjänade deras avgudar,

och dessa blev en snara för dem.

³⁷De offrade sina söner och döttrar

åt onda andar,

³⁸de spillde oskyldigt blod,

sina söners och döttrars blod

som de offrade åt

Kanaans avgudar

så att landet vanhelgades av blodet.

³⁹De blev orena genom sina gärningar

och var trolösa i allt de gjorde.

⁴⁰ Då upptändes Herrens vrede

mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

⁴¹Han gav dem

i hednafolkens hand,

och de som hatade dem

fick härska över dem.

⁴² Deras fiender förtryckte dem,

de kuvades under deras hand.

⁴³Han räddade dem gång på gång,

men de var upproriska

i sina planer

och sjönk allt djupare

genom sin synd.

⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd

när han hörde deras rop,

⁴⁵han tänkte på sitt förbund med dem

och förbarmade sig

för sin stora nåds skull.

⁴⁶ Han lät dem finna barmhärtighet

hos alla som fört dem bort

i fångenskap.

⁴⁷Fräls oss, Herre vår Gud,

och samla oss från hednafolken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och ha vår ära i att lova dig.

⁴⁸Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: "Amen!"

Halleluja!