Svenska Folkbibeln
Habackuks bön och lovsång
1 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót*.
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
den Helige från berget Paran*. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
och brinnande feber*
följer i hans spår.
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
tältdukarna i Midjans land darrar.
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
i vrede trampar du ner
hednafolken.
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
och glädja mig i min frälsnings Gud.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.