¹ Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. ² Han kan ha medkänsla med* dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag ³ och därför måste bära fram synd-offer både för folket och för sig själv.

⁴ Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. ⁵ Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.*⁶ Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.*

⁷ Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest*. ⁸ Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. ⁹ När han sedan var fullkomnad* blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, ¹⁰ av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.

Varning för förhärdelse

¹¹ Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna. ¹² Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! ¹³ Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn. ¹⁴ Den fasta födan är till för vuxna*, för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont.