Kapitel 5

¹ En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder.² Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag³ och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.⁴ Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.⁵ Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.*⁶ Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.*
⁷ Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.⁸ Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.⁹ Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,¹⁰ och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.

Varning för förhärdelse

¹¹ Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.¹² Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda.¹³ Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn.¹⁴ Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.