¹ När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn medan vi* gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft* kvar inför Israels barn.

Omskärelsen i Gilgal

² Vid den tiden sade Herren till Josua: ”Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången.” ³ Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. ⁴ Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. ⁵ De som hade dragit ut hade alla blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. ⁶ Israels barn hade vandrat i öknen i fyrtio år tills hela folket, alla stridsdugliga män som dragit ut ur Egypten, var döda eftersom de inte hade lyssnat till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁷ Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De var nämligen oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

⁸ När allt folket hade blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de hade återhämtat sig. ⁹ Och Herren sade till Josua: ”I dag har jag lyft av er Egyptens vanära.” Platsen fick namnet Gilgal,* och heter så än i dag.

¹⁰ På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. ¹¹ Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. ¹² Mannat upphörde dagen därpå*, när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

Josua och mannen med svärdet

¹³ Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” ¹⁴ Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” ¹⁵ Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor*, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.