av morgondagen,
för du vet inte
vad den bär i sitt sköte.
och inte din egen mun,
en främmande
och inte dina egna läppar.
men dårens vrede är tyngre än båda.
och harm en störtflod,
men vem kan uthärda svartsjuka?
än dold kärlek.
ovännens kyssar i överflöd.*
7
Den mätte ratar* honung,
men för den hungrige
är allt bittert sött.
är en man som flyr från sitt hem.
så även ömhet från en vän
som ger uppriktiga råd.
och din fars vän,
gå inte till din brors hem
när du råkar i nöd.
Bättre nära granne
än bror långt borta.
så gläder du mitt hjärta,
och jag kan ge min belackare svar.
och söker skydd,
de okunniga fortsätter
och får sitt straff.
går i borgen för en främling,
kräv pant när det gäller
en okänd.
14
Att högljutt välsigna* sin nästa
tidigt på morgonen
kan uppfattas som en förbannelse.
en regnig dag
är en grälsjuk kvinna.
är som att hejda vinden
och gripa i olja
med sin högra hand.
den ena människan den andra.
får äta dess frukt,
den som sköter om sin herre
blir ärad.
så speglar hjärtat människan.
blir aldrig mätta,
inte heller människans ögon.
och guldet i ugnen,
och mannen genom sitt rykte.
bland grynen i morteln
går inte hans dårskap ur honom.
hur dina får har det,
ha omsorg om dina hjordar.
Består ens en krona
från släkte till släkte?
och foder samlas in från bergen,
och bockar att köpa åkermark för,
till föda åt dig och ditt hus
och dina tjänarinnors
uppehälle.