Elifas första tal

Kapitel 4

¹ Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

² Tar du illa upp om någon
vågar tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
³ Se, många har du väglett,och kraftlösa händer
har du stärkt.
⁴ Dina ord har rest upp
den som snubblat,och du har gett kraft
åt vacklande knän.
⁵ Men nu gäller det dig,
och du blir otålig,det drabbar dig,
och du blir förskräckt.
⁶ Är inte din gudsfruktan
din tillförsiktoch dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?

⁷ Tänk efter:
När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under?
⁸ Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,de skördar sådant.
⁹ För Guds andedräkt förgås de,för hans vredes fnysning försvinner de.
¹⁰ Lejonen ryter och vrålar,men de unga lejonens tänder bryts av.
¹¹ Det gamla lejonet förgås
i brist på rovoch lejoninnans ungar
sprids vida omkring.
¹² Ett ord smög sakta till mig,det nådde mitt öra
som en viskning,
¹³ när tankarna oroades
av nattens syner,och sömnen föll tung
över människorna.
¹⁴ Förskräckelse och bävan
kom över migoch fick alla mina ben att skaka.
¹⁵ En ande strök förbi mitt ansikte,håren på min kropp reste sig.
¹⁶ Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendetpå gestalten som jag såg.Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
¹⁷ "Kan en människa
stå rättfärdig inför Gud,kan en människa
vara ren inför sin skapare?
¹⁸ Inte ens sina tjänare
kan han lita på,hos sina änglar finner han fel.
¹⁹ Hur mycket mer hos dem
som bor i lerhyddor,dem som har sin grundval i stoftet.De krossas lättare än mal.
²⁰ När morgon har blivit afton,ligger de slagna.Utan att någon märker det,går de under för alltid.
²¹ Deras tältrep rycks upp för dem,de dör utan visdom."