Svenska Folkbibeln
Elifas första tal
1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
om man försöker tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
och stärkt kraftlösa händer.
den som har snubblat,
och du har gett kraft
åt vacklande knän.
och då blir du modlös,
du blir förskräckt
när det drabbar dig.
din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?
När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga
under?
och sår olycka får skörda sådant.
de försvinner
för hans vredes fnysning.
men de unga lejonens tänder
bryts av.
förgås i brist på rov
och lejonhonans ungar skingras.
det nådde mitt öra
som en viskning
av nattens syner
och sömnen föll tung
över människorna.
och fick alla mina ben att skaka.
håren på min kropp reste sig.
men jag kunde inte
urskilja utseendet
på gestalten jag såg.
Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren
inför sin skapare?
han finner fel hos sina änglar*.
som bor i hyddor av lera*,
dem som har sin grund i stoftet!
De krossas lättare än mal.
ligger de slagna,
de går under för alltid
utan att någon märker det.
de dör utan visdom.”