Psalm 88

Bön om räddning ur djup nöd

¹ En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-leannót. En sång av esraiten Heman.

² Herre, min frälsnings Gud,dag och natt ropar jag till dig.
³ Låt min bön komma
inför ditt ansikte,vänd ditt öra till mitt rop!
⁴ Ty min själ är mättad
med lidanden,mitt liv har kommit nära dödsriket.
⁵ Jag räknas bland dem
som far ner i hålan,*jag är som en man utan livskraft.
⁶ Jag är övergiven bland de döda,lik de slagna som ligger i graven,dem som du inte längre tänker på,och som inte mer är i dina händer.
⁷ Du har sänkt mig längst ner
i hålan,*ner i mörkret, ner i djupet.
⁸ Din vrede ligger tung på mig,alla dina böljors svall
låter du gå över mig. Sela.
⁹ Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig,du har gjort mig förhatlig för dem,jag ligger fången
och kan ej komma ut.
¹⁰ Mitt öga förtärs av lidande.Herre, jag ropar dagligen till dig,jag sträcker mina händer mot dig.

¹¹ Gör du under för de döda,kan skuggorna stiga upp
och tacka dig? Sela.
¹² Förkunnar man i graven din nåd,i avgrunden din trofasthet?
¹³ Känner man i mörkret dina under,din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen kommer min bön till dig.
¹⁵ Varför förkastar du, Herre,
min själ,varför gömmer du ditt ansikte
för mig?
¹⁶ Betryckt är jag och döendeallt ifrån min ungdom.Jag måste bära förskräckelser
från dig,jag är nära att förtvivla.
¹⁷ Din vredes lågor går över mig,dina fasor förgör mig.
¹⁸ Hela dagen omger de mig
som vatten,alla omringar de mig.
¹⁹ Mina nära och kära
har du drivit långt bort ifrån mig,i mina förtrognas ställe
har jag mörker.