Hälsning

¹ Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus*. Till Guds församling i Korint* och alla de heliga i hela Achaia*. ² Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

All trösts Gud

³ Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! ⁴ Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵ Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. ⁶ Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.

⁸ Bröder*, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.* ⁹ Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. ¹⁰ Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, ¹¹ när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

Ändrade resplaner

¹² Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. ¹³ Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut* ska förstå ¹⁴ det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.

¹⁵ Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.*¹⁶ Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.

¹⁷ Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"*? ¹⁸ Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. ¹⁹ Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus* och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. ²⁰ Alla Guds löften* har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen*, för att Gud ska bli ärad genom oss. ²¹ Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. ²² Han har även satt sitt sigill* på oss och gett oss Anden som en garant* i våra hjärtan.

²³ Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. ²⁴ Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.