Svenska Folkbibeln

FEMTE BOKEN

De friköptas tacksamhet

¹Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd!

²Så ska Herrens friköpta säga,

de han har friköpt

från fiendens hand

³och samlat från länderna,

från öst och väst,

nord och syd.

⁴De irrade i öknen på öde stigar,

de fann ingen stad

där de kunde bo.

⁵ De var hungriga och törstiga,

deras själ mattades.

⁶ Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han räddade dem

ur deras svårigheter.

⁷Han ledde dem

på den rätta vägen

till en stad där

de kunde bo.

⁸De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

⁹ för han mättar

den längtande själen

och fyller den hungrande själen

med sitt goda.

¹⁰De satt i mörker och dödsskugga,

fångna i nöd och i bojor av järn,

¹¹för de hade trotsat Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

¹² Han ödmjukade deras hjärtan

med lidande,

de föll och ingen hjälpare fanns.

¹³ Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

¹⁴Han förde dem ut ur mörker

och dödsskugga

och slet sönder deras bojor.

¹⁵ De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

¹⁶ för han krossade portar

av koppar

och knäckte bommar av järn.

¹⁷ De blev dårar genom sitt uppror

och fick lida för sina synder,

¹⁸de kände avsky för all mat

och närmade sig dödens portar.

¹⁹ Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

²⁰ Han sände sitt ord

och botade dem

och räddade dem

från undergång.

²¹ De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

²²de ska offra lovets offer

och förkunna hans verk

med jubel.

²³ De for ut på havet med skepp

och drev handel på väldiga vatten,

²⁴ de såg Herrens gärningar

och hans under i havets djup.

²⁵Han talade och framkallade

en stormvind

så att havets vågor gick höga.

²⁶ De for upp mot himlen

och ner i djupen,

deras själ var förtvivlad

i faran.

²⁷ De vinglade och raglade

som druckna,

all deras vishet var borta.

²⁸ Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han förde dem ut

ur deras svårigheter.

²⁹ Han stillade stormen

och vågorna tystnade.

³⁰ De gladdes över att det blev lugnt,

och han förde dem till hamnen

dit de ville.

³¹ De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

³² de ska upphöja honom

i folkets församling

och prisa honom i de äldstes råd.

³³ Han gjorde floder till öken,

källor till törstig mark
³⁴och bördigt land till saltjord

på grund av invånarnas ondska.
³⁵Han gjorde öknen

till vattenrik sjö

och torrt land till källor,
³⁶ han lät de hungriga leva där

och bygga en stad

där de kunde bo.
³⁷De sådde åkrar

och planterade vingårdar

som gav rik skörd.
³⁸Han välsignade dem

och de blev många,

han lät inte deras boskap bli färre.

³⁹Sedan blev de färre

och tyngdes av förtryck,

olyckor och bekymmer.
⁴⁰Han öste förakt över furstarna

och lät dem irra i väglös ödemark,
⁴¹han upphöjde den fattige

ur eländet

och förökade familjerna

som hjordar.
⁴²De ärliga ser det och gläds,

all ondska måste tiga.

⁴³Den som är vis bör ta till sig detta

och tänka på Herrens

nådegärningar.

107:1	Ps 106:1 , 118:1 , 136:1 .
107:2	Ps 106:10 , Jes 35:10 .
107:3	5 Mos 30:3f , Jes 11:12 , 43:5f , Hes 11:17 , 20:34 .
107:3	syd Ordagrant: "från havet" (troligen Akabaviken).
107:4	Hebr 11:38 .
107:7	Ps 68:7 .
107:8	1 Petr 2:9 .
107:10	Job 36:8 , Jes 42:7 , Luk 1:79 .
107:11	Ps 78:40 , 106:7 , Ords 1:25 , Jer 9:12f .
107:14	Ps 129:4f .
107:18	Job 33:20 .
107:22	Ps 50:14 , 23, 116:17 .
107:25	Ps 135:6 .
107:34	5 Mos 29:23f , Jes 13:19 , Jer 17:6 .
107:35	Ps 105:41 , 114:8 , Jes 35:7 , 41:18 , Jer 31:23f .
107:37	Jes 65:21f , Amos 9:14f .
107:38	5 Mos 28:2f , 30:9 .
107:39	5 Mos 28:62 , Ps 38:7 , 44:26 .
107:40	5 Mos 28:7 , Job 12:21 , 24.
107:41	5 Mos 30:5 , Hes 36:37f .
107:42	Job 5:16 , 22:19 , Ps 63:12 , 126:2f , Mika 7:16 , Sef 3:14 .
107:43	Jer 9:12 , Hos 14:10 .

☰