Svenska Folkbibeln
Skaparens lov
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
du spänner ut himlen som ett tält,
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
eldslågor till dina tjänare.
den vacklar ej till evig tid.
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
för din dundrande röst
skyndade de bort.
på den plats du bestämt för dem.
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
de forsar fram mellan bergen.
vildåsnor släcker sin törst.
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
jorden mättas av det du skapar.
och örter till människans tjänst.
Så låter du bröd
komma från jorden,
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
Libanons cedrar
som han har planterat.
storken har sitt hem i cypresserna.
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
och begär sin föda av Gud.
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
och arbetar tills kvällen kommer.
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
att du ska ge dem mat i rätt tid.
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
och du förnyar jordens ansikte.
bestå för evigt!
Må Herren glädja sig
över sina verk.
han rör vid bergen och de ryker.
så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
jag vill glädja mig i Herren.
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!