Folket hotas med undergång
Lyssna, ni av Israels hus,
och hör på,
ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er,
för ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
i sitt slaktande,
men jag ska straffa dem alla.
och Israel är inte dold för mig,
för Efraim har nu blivit otrogna
och Israel är orent.
från att vända om till sin Gud,
för det bor en otuktsande
i deras bröst
och de känner inte Herren.
Israel och Efraim kommer på fall
genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall
med dem.
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig undan
från dem.
för de har fött barn
som inte är hans.
Nu ska nymånadsfesten
förtära dem och deras åkrar.
i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad som är sant.
lika sådana som flyttar gränser.
Över dem ska jag ösa
min vrede som vatten.
krossad av domen,
för han har frivilligt följt
människobud*.
och som röta för Juda hus.
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår kommer inte att läkas,
mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem
och går min väg,
jag släpar bort dem
och ingen kan rädda.
jag återvänder till min boning
tills de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden ska de vända sig till mig.