Apostelns tjänst i Tessalonike

¹ Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. ² Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi*. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. ³ Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. ⁴ Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

⁵ Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. ⁶ Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, ⁷ även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk*. I stället uppträdde vi kärleksfullt* bland er. Som när en mor* sköter om sina barn ⁸ ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

⁹ Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. ¹⁰ Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. ¹¹ Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, ¹² och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar* er till sitt rike och sin härlighet.

¹³ Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. ¹⁴ Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna*, ¹⁵ som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor ¹⁶ när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.* Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

¹⁷ Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. ¹⁸ Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.*¹⁹ Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje.