Faraos drömmar

¹ Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. ² Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ³ Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, ⁴ och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

⁵ Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. ⁶ Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. ⁷ Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

⁸ På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. ⁹ Då sade överste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina synder. ¹⁰ När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. ¹¹ Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. ¹² Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, ¹³ och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.”

¹⁴ Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig och byta kläder och kom sedan inför farao. ¹⁵ Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den.” ¹⁶ Josef sade till farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.”

¹⁷ Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. ¹⁸ Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ¹⁹ Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. ²⁰ Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. ²¹ Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

²² Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. ²³ Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. ²⁴ Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig.”

²⁵ Då sade Josef till farao: ”Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. ²⁷ De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår.

²⁸ Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. ²⁹ Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. ³⁰ Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. ³¹ Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. ³² Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

³³ Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. ³⁵ Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. ³⁶ Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten.”

Josef upphöjs

³⁷ Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, ³⁸ och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” ³⁹ Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ⁴⁰ Du ska styra över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” ⁴¹ Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” ⁴² Och farao tog av ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. ⁴³ Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴ Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” ⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶ Josef var trettio år när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. ⁴⁷ Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, ⁴⁸ och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. ⁴⁹ På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

⁵⁰ Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef gav den förstfödde namnet Manasse, ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” ⁵² Den andre gav han namnet Efraim, ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”

⁵³ Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut. ⁵⁴ Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. ⁵⁵ Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” ⁵⁶ När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. ⁵⁷ Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.