Davids segersång
1 David sjöng denna sång* till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 Han sade:
Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn,
mitt värn och mitt skydd,
min frälsare som frälser mig
från våldet.
ropar jag,
och jag blir frälst från mina fiender.
fördärvets strömmar skrämde mig.
dödens snaror mötte mig.
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop nådde hans öron.
himlens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande vrede.
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
med mörka moln under sina fötter,
han svävade fram på vindens vingar.
omkring honom:
vattenmassor, tjocka moln.
flammade glödande kol.
den Högste höjde sin röst.
blixtar och förvirrade dem.
jordens grundvalar blottades
för Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
men Herren var mitt stöd.
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
på Herrens vägar
och inte avfallit från min Gud.
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
och aktat mig för synd.
efter min renhet inför hans ögon.
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
men mot den falske är du vrång.
men du har ögonen på de stolta
och ödmjukar dem.
Herren gör mitt mörker ljust.
med min Gud stormar jag murar.
Herrens ord är rent.
Han är en sköld för alla
som flyr till honom.
vem är en klippa utom vår Gud?
han gör min väg fullkomlig*.
och ställer mig på mina höjder.
mina armar
att spänna kopparbågen.
din ödmjukhet gör mig stor.
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
och förgjorde dem,
jag vände inte förrän
jag gjort slut på dem.
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
på flykten för mig,
dem som hatade mig förintade jag.
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
jag krossade dem
och trampade ner dem
som smuts på gatan.
du bevarade mig
som ett huvud över hednafolk,
folk jag inte kände blev mina tjänare.
så snart de hörde om mig
lydde de mig.
bävande lämnade de sina fästen.
Lovad är min klippa,
upphöjd är Gud,
min frälsnings klippa.
och lagt folken under mig.
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt till evig tid.