¹ I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger*, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror* till landsfursten Herodes, samt Saulus. ² När de tjänade Herren* och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." ³ Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.

På Cypern

⁴ Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia* och seglade därifrån till Cypern. ⁵ De kom till Salamis* och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes* som medhjälpare.

⁶ Sedan reste de över hela ön ända till Pafos*. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus*. ⁷ Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas*, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.

⁹ Saulus, som även kallades Paulus*, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ¹⁰ och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. ¹² När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

¹³ Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge* i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien*. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ¹⁵ Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! ¹⁷ Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,*¹⁸ och under fyrtio år bar han dem* i öknen. ¹⁹ Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ²¹ Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ²² Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.*

²³ Från hans efterkommande* har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. ²⁴ Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ²⁵ Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

²⁶ Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ²⁷ Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. ²⁸ Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. ²⁹ Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet* och lade honom i en grav. ³⁰ Men Gud uppväckte honom från de döda, ³¹ och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

³² Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick ³³ har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.*³⁴ Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.*³⁵ Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.*³⁶ När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

³⁸ Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. ³⁹ Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰ Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴² När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. ⁴³ Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

⁴⁴ Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. ⁴⁵ Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

⁴⁶ Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. ⁴⁷ För så har Herren befallt oss:*

⁴⁸ När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. ⁴⁹ Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ⁵¹ Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.*⁵² Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.