Jesu födelse

¹ Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen* skulle skattskrivas. ² Detta var den första skattskrivningen*, och den hölls när Quirinius* styrde i Syrien. ³ Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

⁴ Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. ⁵ Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

⁶ Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, ⁷ och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet*.

⁸ I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. ¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹ I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren*. ¹² Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁵ När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" ¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷ När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. ¹⁸ Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Jesu omskärelse

²¹ När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till* i sin mors liv.

Jesus bärs fram i templet

²² När tiden var inne för deras rening* enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³ som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.* ²⁴ De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor*.

²⁵ I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶ Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde*. ²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, ²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

³³ Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. ³⁴ Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. ³⁵ Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, ³⁷ och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ³⁸ Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

³⁹ När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. ⁴⁰ Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

⁴¹ Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. ⁴² När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, ⁴³ men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴ De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ⁴⁷ Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. ⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." ⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far*?" ⁵⁰ Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

⁵¹ Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ⁵² Och Jesus växte i vishet, ålder* och välbehag inför Gud och människor.