Israels kommande frälsning
1
På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
Det folk
som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3
Fjärran ifrån uppenbarade sig
”Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd bli kvar
över dig.
4
Än en gång ska jag upprätta dig,
och du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta din tamburin
och dra ut i dans
bland dem som är glada.
plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar
ska själva njuta av frukten.
då väktare ropar på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
till Herren vår Gud.”
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste
bland folken.
Låt lovsången ljuda och säg:
”Fräls,
Herre*, ditt folk,
dem som är kvar av Israel.”
från landet i norr
och samla dem
från jordens yttersta hörn.
Bland dem finns
både blinda och halta,
både havande kvinnor
och barnaföderskor.
En stor skara
ska komma tillbaka hit.
men jag ska leda dem
där de går bedjande fram.
*Jag ska föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg
där de inte stapplar.
För jag är en Far för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10
Hör
Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna
i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
ska också samla det
och bevara det
som en herde bevarar sin hjord.
11
För
Herren ska befria Jakob
och friköpa honom
från den som är starkare än han.
och jubla på Sions höjd
och strömma som en flod
till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ ska vara
som en vattenrik trädgård,
och de ska inte sörja mer.
13
Då ska flickorna vara glada
och dansa,
unga och gamla
ska glädja sig tillsammans.
Jag ska förvandla deras sorg
till glädje
och trösta dem och glädja dem
efter deras bedrövelse.
14
Prästerna ska jag mätta
med utsökta rätter,
och mitt folk ska mättas
av mitt goda, säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter
över sina barn,
hon vägrar låta sig tröstas,
för hennes barn finns inte mer.
Stilla din högljudda gråt
och tårarna från dina ögon,
för ditt verk ska få sin lön,
säger Herren.
De ska komma tillbaka
från sina fienders land.
17
Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn ska komma tillbaka
till sitt land.
18
Jag har hört hur Efraim klagar:
”Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
För du är Herren min Gud.
19
När jag nu har vänt om
känner jag ånger,
och när jag nu besinnat mig
Jag både blygs och skäms
när jag nu bär
min ungdoms förnedring.”
20
Är inte Efraim min käre son,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Närhelst jag går till rätta
med honom tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta
för honom.
Jag måste förbarma mig
över honom, säger Herren.
21
Sätt upp vägmärken åt dig,
Lägg vägen på minnet,
stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dina städer här.
22
Hur länge ska du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt
på jorden:
En kvinna ska omsluta
23
Så säger
Herren Sebaot,
Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut
på fångenskapen
för Juda land och dess städer,
ska man än en gång
uttala detta ord:
”Herren välsigne dig,
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.”
24
Och Juda folk med alla sina städer
ska bo där tillsammans,
både jordbrukare
och vandrande herdar.
25
För jag ska stärka trötta själar
och mätta alla utsvultna själar.
26
Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27
Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28
Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.
29
På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”*30
Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31
Se, dagar ska komma, säger
Herren,
då jag sluter ett nytt förbund
med Israels hus
32
inte som förbundet jag slöt
med deras fäder
den dag då jag tog deras hand
och förde dem ut
ur Egyptens land –
förbundet med mig som de bröt
fastän jag var deras rätte herre –
säger Herren.
33
Nej, detta är förbundet
som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34
Då ska de inte mer behöva
undervisa varandra,
ingen sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla ska känna mig,
från den minste av dem
till den störste, säger Herren,
för jag ska förlåta
deras missgärningar
och aldrig mer minnas
deras synder.
han som har satt solen
till att lysa om dagen
och ordnat månen och stjärnorna
till att lysa om natten,
han som rör upp havet
så att vågorna dånar,
Herren Sebaot är hans namn:
36
Om denna ordning upphör
inför mig, säger Herren,
först då ska Israels släkte
upphöra som folk inför mig
för alltid.
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar därnere
kan utforskas,
först då ska jag förkasta
hela Israels släkte
för allt de har gjort, säger Herren.
38
Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten.
39
Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa.
40
Hela dalen där man har lagt lik* och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.
Svenska Folkbibeln