Jobs sluttal (Kap 27-31)
1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
och Guds livsande i min näsa,
eller min tunga tala svek.
till min död vidhåller jag
min oskuld.
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
min motståndare som orättfärdig.
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
när nöden drabbar honom?
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
varför kommer ni då
med tomt prat?
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
och lägger kläder på hög
som lera,
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
likt en hydda* som väktaren
gör åt sig.
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23
Den klappar sina händer* mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.