Lidande och hopp

¹ Jag är mannen

²² Det är Herrens nåd

att det inte är ute med oss,

att* det inte är slut

med hans barmhärtighet.

²³ Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

²⁴Herren är min del,

det säger min själ,

därför hoppas jag på honom.

²⁵Herren är god

mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

²⁶ Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren.

²⁷ Det är gott för en man

att bära ett ok i sin ungdom.

²⁸ Må han sitta ensam och tyst

när han lägger det på honom.

²⁹ Må han sänka sin mun i stoftet,

kanske finns det ännu hopp.

³⁰ Må han vända kinden

mot den som slår honom

och låta sig mättas av hån.

³¹ Herren förkastar ju inte

för evigt.

³² Om än han bedrövar

förbarmar han sig i sin stora nåd,

³³ för det är inte av hjärtat

han plågar och bedrövar

människors barn.

³⁴ När man krossar landets alla fångar

under sina fötter,

³⁵ när man nekar en man hans rätt

inför den Högstes ansikte,

³⁶ när man gör orätt mot någon

i hans sak –

skulle Herren inte se det?

³⁷ Vem talar så att det sker,

om inte Herren befallt det?

³⁸ Kommer inte både ont* och gott

från den Högstes mun?

³⁹ Varför klagar en människa här i livet

när hon straffas* för sin synd?

⁴⁰ Låt oss pröva våra vägar

och granska dem,

låt oss vända om till Herren!

⁴¹ Låt oss lyfta våra hjärtan och händer

till Gud i himlen!

⁴² Vi har syndat och gjort uppror,

och du har inte förlåtit.

⁴³ Du har dolt dig i vrede

och förföljt oss,

du har dödat och inte skonat.

⁴⁴ Du har dolt dig i moln

så att bönen inte når fram,

⁴⁵ du har gjort oss till avskum

och förakt bland folken.

⁴⁶ Alla våra fiender

spärrar upp sitt gap mot oss.

⁴⁷ Faror och fallgropar möter oss,

förödelse och undergång.

⁴⁸ Strömmar av tårar

rinner från mitt öga,

för dottern mitt folk går under.

⁴⁹ Mitt öga flödar utan uppehåll,

det får ingen vila

⁵⁰ förrän Herren blickar ner

från himlen och ser.

⁵¹ Mitt öga plågar min själ

när jag ser min stads alla döttrar*.

⁵² De jagade mig som en fågel,

de som utan orsak är mina fiender.

⁵³ De ville släcka mitt liv här i gropen,

de kastade sten över mig.

⁵⁴ Vattnen sköljde över mitt huvud,

jag sade: ”Jag är förlorad!”

⁵⁵ Jag åkallade ditt namn, Herre,

från gropens djup.

⁵⁶ Du har hört min röst,

stäng inte ditt öra

när jag ber om lindring och ropar.

⁵⁷ Du kom nära när jag åkallade dig,

du sade: ”Var inte rädd!”

⁵⁸ Herre, du tar dig an min sak,

du friköper mitt liv.

⁵⁹Herre, du ser den orätt jag lider,

döm i min sak!

⁶⁰ Du ser all deras hämndlystnad,

alla deras planer mot mig.

⁶¹ Du har hört deras hån, Herre,

alla deras planer mot mig,

⁶² mina fienders tal och onda tankar

mot mig dagen lång.

⁶³ Se! Vare sig de sitter eller står

är det mig de hånar i sin sång.

⁶⁴ Du ska återgälda dem, Herre,

efter deras händers verk.

⁶⁵ Du ska ge dem en slöja över hjärtat,

din förbannelse ska drabba dem.

⁶⁶ Du ska jaga dem i vrede

och förgöra dem

under Herrens himmel.